Att bli äldre är något som vi med dagens teknik inte ens kan stoppa. Detta gör att vi faktiskt i dagsläget får känna oss slagna i kampen om evigt liv. Jag själv har ingen åldersnoja men det är påtagligt att kroppen blir svagare. Jag orka mindre än önskar och när sjukdomar ger sig på kroppen blir jag om än segare och svagare än under ungdomsåren.

Allt detta är rent biologiskt försvarbart, men viljan är densamme och här kan en konflikt med mig själv uppstå.

Under hela mitt liv har jag inte vart en storkonsument av läkemedel och har nog aldrig köpt huvudverkstabletter till mig själv en enda gång. Men nu när jag och min förkylning har rond 2 så har jag märkt hur mycket mer jag behöver substanser för att en dag skall bli normal.

Just nu går jag på Bisolvon (slemlösande) och klassiska Panodil Zapp. Denna kombo gör att jag fungerar helt okej under en dag. Jag måste besviket erkänna att jag nu förstår vitsen att ta piller då jag har kraft att arbeta samt valla familjeflocken.

Vad blir nästa steg? Kanske skall jag ta mig till husläkarmottagningen när jag blir sjuk?  Nja, en sak i taget, vårdköer är en av topp tio på hatlistan efter gångerna man suttit där med sin son.