Min underbara sambo började smått deklarera under natten att värkarna var igång. Bara dagar innan vi gått så pass långt över tiden att vi skulle få en igångsättningstid. Jag ringer till BB och berättar hur det ligger till, men vi blir ombedda att vänta, dumt, kan man lätt tycka i efterhand. Men bara på några timmar har de relativt oregelbundna men dock kraftiga värkarna övergått till krystvärkar.

Med en barnmorska i luren, en fyraårig rädd/nyfiken son och en sambo i full gång att stående föda i badrummet vaknar den sida inom mig som jag inte träffat förr. Det lugna metodiska sidan. När ambulans är tillkallad så säger barnmorskan i telefonen att troligen kommer inte den hinna fram innan barnet har kommit…

Men för att göra denna historia mindre ingående så kom ambulanspersonalen 15 minuter innan ankomst och jag slapp förlösa. Jag måste erkänna att jag redan intalat mig om att detta skall göras och jag var helt klart inställd på det. Turen var att precis innan kom min sambos föräldrar och min son hade någon att vara med vilket gjorde att jag slapp ha en fyraåring med i ekvationen.

Summan av kardemumman, allt gick bra. En son föddes 06:01 och jag fick vara med om att i lugna former åka ambulans med blåljus och jag slapp förlösa.

Vilken resa, detta kommer man kunna prata om till dö dagar och jag tror sonen kommer lätt tröttna på sina föräldrars historia om att ”när du föddes, så föddes du minsann hemma… ”. Men vad gör det, jag glömmer det aldrig och historier är till för att berättas. Kanske man skulle sadla om till att bli barmorska

Nu skall jag mysa ner mig med sonen och sambon här på avdelning 16 på Danderyds Sjukhus. Jag har bara sovit ett par timmar och det känner jag nu..

// God Natt

Jag tänkte att jag skulle köra lite snabba rader om hur jag ser på en del saker och vilken lösning som jag tror kan vara bäst.

SAAB
Lägg ner. Sluta plåga alla stackars anställda.

MINKFARMAR
Jag såg ett reportage igår. Det gjorde ont i mig att se dessa djur. Är det så viktigt för oss människor att klä oss i päls? Jag kan förstå en del medicinska djurförsök. Men djuruppfödning för helt onödiga kläder suger ruttet kadaver i sugrör.

Ja, i skrivande stund sitter jag i en kontorsstol och skapar ett inlägg via min telefon. Det är kanske märkligt, kan man tycka att jag sitter och använder telefonen när jag på en enkel handvändning kan logga in via datorn, men så är inte fallet. Då till överskiftens mening. Jag har nämligen köpt ett tangentbord med blåtand. Fasiken vad skönt att kunna använda telefonen som en dator. Bra mycket billigare än min första plan att gå iPad. Bordet köpte jag på Kjell & Company för 399kr och det var det värt.. Kanske inte det skönaste bordet att skriva på men det är lätt och funkar kanoners.

Är detta ett onödigt inköp av en pryltok eller kommer detta att bli en användbar sak i min arbetsmiljö eller är det bara kul, (nyhetens behag?), det lär vi märka..

>Hur mycket tid spenderar jag framför datorn? Jag skall försöka gå igenom en normal dag i mitt liv.

Vi säger att det är måndag.
06.30 Min son slår på barnkanalen. Jag vaknar till men somnar om.
07.00 Mobilen väcker mig.
07.01 – 08.00 Snoosar, går till frukostbordet när min son vill.
08.30 Kollar in dn.se samt kollar gmail en snabbis 10min vid datorn/mobilen
08.55 Lämnar sonen på dagis
09.15 Röjer upp lite hemma.
10.00 Sätter mig vid datorn.
11.30 Oj, missade lunch går till bussen. 90 min vid datorn
12.00 På jobbet. Kollar min epost, kollar jobb facebook donar lite…
12.30 Går ut och kollar om jag skall hjälpa till med något.
13.00 – 16.30 Jobbar på gården. (springer till datorn ibland, uppdaterar osv.) 60 min datortid snitt.
17.00 Rast. Sitter vid datorn och äter middag (ibland äter jag) 60 min
18.00 Öppnar gården.
18.01 – 22.00 Youtube, spotify, epost, facebook… Ja, en 60 min till.
22.15 Hemma sätter mig vid datorn. Kollar serier… slösurfar… till ca 01.00. 160 min till

Summa: 440 min dvs 7,3 timmar en hyfsat normal dag och ingen dag är så här normal


I detta är inte Facebook inräknat som man kolla in på mobilen. Inte heller om man tex har kontorstid ett par timmar på förmiddagen. Är detta normalt, ja, så här ser världen ut.

Tänk då alla som jobbar med detta varje dag eller de som är uppvuxna med det. Nej, då skulle jag dö.
Mer om ungdomars intenetvanor kan du läsa här –> Arga GB-gubben: Twitterific, my ass!

Jag är en trygg individ som mår väldigt bra. Men det finns en stor grupp där ute i diverse åldrar som möter dagen med tunga steg. Det behöver inte alltid vara stora problem, kan vara många små eller att man bara inte trivs. Jag som arbetar med människor i dess kanske mest kännliga tid har ett stort ansvar att förmedla positiv energi och ge dessa vilsna själar en mening,

Idag har jag arbetet med ett arrangemang som är svarvar av ungdomar och sandpapprats av oss som jobbar. Jag slutar aldrig att förvånas av människans drivkraft att skapa något intressant, inte bara för sig själv utan att smitta av den på andra.

Hela arrangemanget byggde på att på egen hand skapa ett innehåll som lockar och tillfredsställer. De lyckades med allt.

Vi hade också ungdomar som bara gled in på ett bananskal, stannade kvar och till och med tog initiativ att lägga hand på en sopkvast. Jag ryser när jag tänker på det. Ja, nu måste ni förstå att jag lever i en bubbla där KASAM är allt just nu. Vet du inte vad det är så läs mitt förra inlägg.

Men åter till denna drivkraft som finns hos våra unga medborgare. Vi vuxna måste ge de yngre en chans om vi skall ge dem en sportmössa att lära sig. Curlandet är slut och nu är det dags att själv få saker att åka framåt i den riktning man själv vill att man skall gå.

Ja, det kanske vart lite torrt inlägg idag, men känslorna finns där och bubblar.

God Natt!