Att sommaren kommer med värme är uppskattat av många och det kan jag hålla med om när man sitter i skuggan under ett träd med en god bok och bara har det fantastiskt. Men ta med värmen i ekvationen muggig SL-buss. Nu vart det inte så mysigt längre, eller hur? Luften står totalt still, chauffören har ett fläktande fönster öppet som INTE når till dig. En skön skolklass kommer gapandes in med extra värme och min kropp börjar bete sig som en härdsmälta. Min första reaktion är, SJUT MIG, min andra är DRICKA, NU! När man sedan tar sig av den brinnande bussen möts man av själva solstrålarna och kläderna som var fuktiga i bussen är nu dyngsura. Jävla sommar!

När man har turen att komma till ett bad kommer snabbt nästa problem. Det är inte det att jag inte diggar ett fet beach med vit fin sand, PÅ BILD, men IRL är den en pina. Inte nog men att sanden tar sig in i allt du har med dig utan där blir en del av dig. Huden förvandlas snabbt till en sorts sandpapper som är en mardröm. Sand på händer och andra blottade ytor är lätt att få bort när solen torkar den till sitt dammtillstånd, men hur blir det mellan skinkorna? Det blir FRIKTION! Satan vad det är jobbigt! Prova gärna att med sandpappsskinkor göra ett klassiskt Bay Watch spring så kommer garanterat tårarna efter ett tag och det är mer fakta en ett påstående. Nej, sanden kan stanna i öknen och lämna mina badställen ifred. Jävla sommarsand!

Alla vet att en kall glass i skuggan under årets varmaste dagar är fantastiskt. Det tycker självklart jag med, glass är en vän under sommaren. Men nu kommer jag då osökt in på den gång jag gjorde slut med mjukglass en gång för alla.

Allt började med ett somrigt besök i Vaxholm, detta sommarmecka som även ger den mest torra landkrabba sprittande sjöben. Det är vackert att se det glittrande havet och alla båtarna. Jag hade min son med mig och självklart min sambo. Vi var nog ett gäng till men jag mins inte riktigt. Nu till sak. Vi träffade på en skön silvermålad man som skulle föreställa någon sorts fontän som lekte med vatten och således lockade alla barn till sig. Han var faktiskt kul och i detta läge bestämmer vi oss för att köpa lite glass till den silvermålade attraktionen.

När glassen kom i bägare så var jag riktigt sugen, men min son var mer intresserad av silverspektaklet vilket gjorde att jag helt plötsligt fick hålla i två överfulla bägare. Det tog ett par sekunder sedan kände jag hur smält glass började rinna längst armarna. Det gick helt enkelt inte att parera två stycken bägare i gassande sol. Här startade hatet och det som ledde till att jag gjorde slut. Båda bägarna for i papperskorgen och gamla GB fick rycka in med genialiskt skapade popupglassen.

Jag säger bara en sak. Jävla sommar!